Eget tryck på tröja 8D

Nice eller? Det sår Fuck google ask me C:  

Jag orkar inte höra vad ni säger mer.

Orkar inte dessa ord, så bara sätt er ner.

Förstå hur jag känner, tänker igenom min dag.

Så säg mig nästa dag om du tycker samma sak.

Vi brukade ses varje dag, vi hängde på stan.

Folk kollade snett men jag sket i vad de sa.

Jag satte mig på bussen själv hem som var självklart,

sen kom förändringen.

Det var som varje dag, djävulen säg mig,

jag berättade aldrig för nån, vad som hade hänt.

Dagarna blev ett helvete, ja dagarna blev hemska.

Sket totalt i allt, ville bara vara ensam.

Vännerna tog avstånd, förlåt om jag skrämde er.

Men jag ropade på hjälp men vem fan hjälpte mig!?

Ingen fanns, det finns ingen än idag.

Ingen vet hur jag känner när de drar med mig till stan.

Sedan kommer jag hem och jag skakar i ett hörn.

Hur känns det innuti när ni bara förstör?

Ni rasar min mur som ger så mycket kraft.

Och när ni säger att ni älskar mig ska jag säga tack.

Ett hål i min barndom, allt var ju så underbart.

Men allting som jag tappa kommer aldrig mer tillbaks.

Jag började bli sur för jag ville också vara som ni.

Men vissa blir som jag och jag behöver bara tid.

Jag bygger upp ett försvar för att kunna leva normalt.

Men sitter hemma varje dag utan resultat.

Hur ska man göra för att leva som alla andra?

Hur känns det att inte springa och bara kunna stanna?

Jag känner mig inte så sjuk men undrar, är jag frisk?

Så snabb förändrig, fan, jag hade det ju bra nyss.

Så som det ser ut idag är jag lite rädd att leva.

Rädd för att bli ledsen och inte orka mera.

Som jag sagt förut, jag styr inte mig själv.

Jag känner mig mekansik, men vem fan styr mig?

Jag börjar tappa hoppet, det kommer att blir bra.

Jag lever sista hoppet, det kanske blir bra en annan dag.

Låtskrivare: Lizen.

Stämmer 100%