Hej!

På fredag morgon/torstag kväll ska jag, mamma och pappa till jämtland (Bispgården) för att hälsa på mormor och morfar, morbröder, kusiner och så. ^^

Hejdå Dalarna och hej Jämtland!

Men iaf..

Känner mig inte typ.. hur ska man säga.. ''välkommen'' i skolan. Några killar och tjejerna hoppade hopprep. Jag stog och lutade ryggen mot pingishus-väggen.

Ja, som vanligt, inte bryr dig, ingen tittar ens på mig. Efter en stund kunde ingen veva. Ja, dååååå finns jag! Då frågade Abbe: Ey du kan du veva?

Jag sa ju nej. Liksom, gör det själv!? Och att ingen jävla människa lyssnar på mig.. Känner mig som en såndär liter fjortis som springer bakom en såkallad vän.

Liksom.. såhär känner jag då:

Och vill göra såhär:

Och när jag säger det jag säger typ 50 gånger. Då säger de: va, vad sa du? Berätta

Nej, jag ska inte berätta då. De hade sin chans att lyssna.

Nu när jag blir såhär deppig så sitter jag och lyssnar på denna underbara låt:

Oh, helvete. Finns det bara EN som förstår mig? Ja.. Som jag umgås med i verkligheten.

De andra som förstår mig har jag aldrig träffat. Alltså.. Från habbo.se. Habbo som tar över dig liv.. x_X

Därför sluta jag typ..

Jaja, hejdå! //Ratja