Vella

3 augusti 2012 13:44

Du vill inte dö Emma. Ibland är livet surt, allting är bajs och det känns som man kommer bli ensam för evigt. Ellerhur? Jag vet hur det känns. Sofie berättade för ett tag sen för mig att hon skulle byta skola (vi har gått tsm sen lekis), jag trodde allt skulle brista och grät som ett barn hela kvällen. Pappa sa till mig att det ändå inte var säkert. Jag gick i skolan några veckor. Allt var piss, kände mig ensam hela tiden, och var helt inställd på att resten av högstadiet skulle bli sådär. Sen fick jag detdär sms:et; "Jag byter tillbaka till Porten (vår skola) nästa vecka".
Emma, det finns fortfarande hopp. Du och Ebba kan fortfarande träffas, ha kul, sova över, skratta och göra galna saker, kanske inte lika ofta men det är tyvärr sånt man måste ta.
Jag har fått acceptera mycket som jag egentligen inte velat. Min f.d bästis flyttade och bytte skola utan att säga ett skit till mig. Visst, jag har nog fortfarande inte riktigt kommit över det, men Emma, Ebba är en fin tjej och Vänskap innebär inte att man måste träffas hela tiden, utan att kunna vara hundratals mil ifrån varandra men fortfarande älska varann.
Sofies pojkvän bor ca 80 mil från henne och mig, men hon är hos honom nästan varannan vecka och det måste jag kunna ta. Och jag har lärt mig att ta det.
Jag vet att det är svårt nu i början, förstår verkligen dina känslor nu, jag lovar.

Puss, du vet att jag alltid finns i räckhåll om det är nåt ♥